I torsdags såg jag den tunisiska filmen Buried secrets på Zita. Den är en del av Cinemafrica-festivalen. Filmen handlar om tre kvinnor som i hemlighet bor i ett övergivet hus. En dag flyttar de egentliga ägarna tillbaka och kvinnornas situation blir alltmer omöjlig, särskilt som den yngsta kvinnan är otroligt fascinerad av husets ägare. Det är en spännande film med väldigt skickligt spelade stämningar. Odramatiskt men väldigt brutalt. Skådespelarna är trovärdiga. De flesta är nya för mig förutom den yngsta kvinnan i huset, hon spelas av en skådespelerska som även var med i Couscous. Man bär med sig filmen efteråt, det är svårt att sluta tänka på den.

... är ett av mina favoritmuseer i Stockholm, och nu har de återinfört gratis entré! Om man tar sig dit (ligger nära Kaknästornet och Kinesiska ambassaden) en onsdag eftermiddag kan man passa på att gå gratis även på Tekniska museet som ligger granne med Etnografiska.

http://www.etnografiska.se/
http://www.tekniskamuseet.se/1/start.html

Så klarar sig ditt landsting

Patienternas helhetsintryck av vårdcentralerna (skala 1 till 100):

Landstinget Halland, 76
Landstinget i Kalmar län, 75
Landstinget i Blekinge, 73
Landstinget Kronoberg, 73
Region Skåne, 73
Landstinget i Uppsala län, 72
Gotlands kommun, 71
Jämtlands läns landsting, 71 
Landstinget Västmanland, 70
Landstinget Gävleborg, 70
Landstinget i Jönköpings län, 70
Landstinget i Värmland, 70
Landstinget Dalarna, 69
Västra Götalandsregionen, 69
Landstinget Västernorrland, 69
Landstinget i Östergötland, 69
Västerbottens läns landsting, 68
Örebro läns landsting, 68
Landstinget Sörmland, 66

Källa: SKL

Fotnot: Norrbottens läns landsting och Stockholms läns landsting ingår inte i undersökningen.

I onsdags såg jag en förhandsvisning av Farsan, Josef Fares nya film med hans egen far i huvudrollen. I filmen är även Torkel Pettersson med. Detta är ingen fortsättning på Jalla jalla även om det är delvis samma personer med. Filmen handlar mest om just farsan, men även om hans son och sonens fru. De kan inte få barn men vågar inte säga det till farsan utan tänker adoptera ett barn och fejkar därför en graviditet. Ett annat sidospår handlar om farsans kompis och kompisens hund. Ett tredje sidospår handlar om farsans chef och hans känsla av att vara för mesig. Farsan hjälper honom att bli mer manlig, eller något liknande.

Det känns som några separata historier som vävts samman lite grann, men historierna är mer som noveller än som en handling. Farsans försök att få en ny kvinna är lite småroligt. Chefen, Torkel, är extremt rolig i en scen där han på ett manligt sätt ska göra en sallad. Jag har aldrig skrattat så mycket på bio som åt just den scenen. Men annars är det bara lite småroligt, småtrevligt. Lite feelgood, men inga bestående intryck med undantag från salladsscenen.

Lars Ohly pekas ut som socialminister efter valet

2010-02-05  Om det blir rödgrön valseger i höst blir det illrött på socialdepartementet. I alla fall om man ska tro tidningen Fokus.

Fokus har intervjuat ett tjugotal högt uppsatta personer inom s, v och mp bland annat för att ta reda på hur partierna tänker dela på ministerposterna om det blir seger i valet i höst.

Resultatet visar att vänsterledaren Lars Ohly är favorit till att efterträda Göran Hägglund (kd) som socialminister, medan partiveteranen Ingrid Burman (v) skulle få äldre- och folkhälsofrågorna.

Tidningen betonar dock att vänstern inte väntas få hela pengapåsen på socialdepartementet, eftersom socialdemokraten Veronica Palm pekas ut som blivande socialförsäkringsminister.

Enligt Fokus finns det ett antal frågor som Lars Ohly inte anser att de rödgröna ska göra upp om innan valet eftersom han vill att v ska kunna profilera sig inför väljarna.

Bland annat tycker vänsterledaren att hans parti ska hålla fast vid sitt nej till vinster i den privat drivna sjukvården. På den punkten är v oenigt med s, som sade ja till vinster i samband med partikongressen i höstas.

Vad händer då med Ylva Johansson (s) som av många ses som den naturliga socialministern om det blir regeringsskifte i höst?

Fokus placerar henne som utbildningsminister, med ansvar för högskola och forskning. Detta motiveras med att Ylva Johansson är en skicklig allmänpolitiker och att s saknar tunga namn inom utbildningsområdet.

Mintkaramellerna förberedde sig i fredags för att lämna Frankrike, fick jag just veta.

Se den!!! Den går fortfarande på Dramaten.

Detta var min recension efter att jag sett den förra året:

"I onsdags förra veckan var jag på Dramaten och såg "Scener ur ett äktenskap". Den är baserad på Ingmar Bergmans tv-succé från 1973. Jonas Karlsson och Livia Millhagen spelar huvudrollerna. Man kunde se dem tillsammans i filmen "Miffo", men det här är något helt annat. Jag har inte sett originalet så jag kan inte relatera till det. Jag vet inte om det har skett några moderniseringar av texten. För mig är detta teater i ett nötskal - en enkelhet där skådespeleriet är i fokus. Enkel scenografi, enkla kläder, inga onödiga utsmyckningar eller distraktioner. Bara två personer på scenen (och en i trappan som frågar ut dem, men det är en bifigur). Och all tydlighet, vad är det egentligen som har hänt på 30-40 år i mans- och kvinnorollerna? Inledningen är så tydlig. Han berättar om sina goda sidor, hon är maka och mor framför allt och kan inte ens riktigt beskriva sin egen personlighet. Men rollerna växlar genom pjäsen allteftersom deras relation utvecklas eller urartar.

Är det en rolig pjäs? Det är många skratt, men det är snarare tragikomiskt än komiskt.

För mig tog pjäsen fart under andra akten när det är mer bråk. Det känns som att skådespelarna går in mer i sina roller då. Det kanske beror delvis på att pjäsens huvudpersoner spelar någon slags roller i sina liv och inte är sanna mot sig själva i början. Kvinnorollens utveckling tycker jag är mest intressant, från maka/mor till offer till stark och självständig, och på slutet till mer harmonisk.

Det fanns så många roliga/galna/bra repliker så jag önskar att jag hade haft papper och penna och kunnat skriva ner dem. Jag kanske borde se om pjäsen. Det här var nog faktiskt den bästa föreställning jag har sett i år!"



bild från Dramatens hemsida 

Ju konstigare desto bättre? Ja, nästan. På så sätt var jag och Gun-Britt en tacksam publik för Teaterhögskolans Eaten by men. Ett gäng människor klädda i säckväv eller något liknande. Varsin sädessäck hängande i rep från taket. Olika streck på golvet. Hasning, ålning tvärs över scenen. Gruppdynamik. Eller? Det är verkligen inte uttalat vad man försöker säga oss. Konstigheter för konstigheternas egen skull? Det behöver inte vara fel. Eaten by men var delvis väldigt underhållande. Det korta formatet, cirka en timme, göra att man håller intresset uppe för vad som ska komma härnäst.
 

Jag fick ett tips om att söka den här tjänsten. Verkar ju lite spännande.


Nordiska museet söker verksamhetscontroller

Nordiska museet söker verksamhetscontroller för en mångfacetterad tjänst

Om Nordiska museet
Stiftelsen Nordiska museet är nationellt museum för kulturhistoria med uppgift att fördjupa perspektivet på samhällsutvecklingen. Museets utställningar, slott och gårdar levandegör minnen av liv och arbete i Sverige från Gustav Vasas tid till vår egen. Insamling av föremål, bilder och data ur alla samhällsklasser är basen för museets verksamhet. Genom utställningar, visningar, publikationer, föreläsningar och via arkiv och bibliotek förmedlas kunskaper som ökar medvetandet om historiska sammanhang och fördjupar insikterna om olika kulturer. Nordiska museet innefattar även Julita gård, Svindersvik i Nacka, Tyresö slott och Härkeberga Kaplansgård.

Arbetsuppgifter
Du kommer att ha ansvar för Nordiska museets verksamhetsplanering, vilket bl a innefattar att ställa samman verksamhetsplanen, göra uppföljning av verksamheten mot satt plan samt avrapportering i verksamhetsberättelsen. Verksamhetsuppföljningen görs snarare av aktiviteter än av siffror. Som verksamhetscontroller kommer dina arbetsuppgifter att variera och du kommer bl a att sitta som sekreterare i utställningsgruppen och ofta bli involverad i olika typer av projekt, t ex att skriva svar på remisser. Du kommer att arbeta mycket nära museets olika verksamhetsdelar.

Profil
Du har sannolikt akademisk examen och minst tio års relevant erfarenhet. Din analytiska förmåga är mycket god och du formulerar dig mycket väl i skrift. Du är kommunikativ, har lätt för att samarbeta och har förmågan att driva frågor självständigt. En självklarhet för att du ska lyckas och trivas i tjänsten är att du tycker verksamheten är rolig.

Ansökan
Vill du veta mer om tjänsten? Kontakta vår rekryteringskonsult Anna Hellström på HR Commitment på 08-650 58 00. Din ansökan i form av ett personligt brev och meritförteckning vill vi ha senast 10 februari till [email protected] eller HR Commitment, Box 22093, 104 22 Stockholm. Märk ansökan ”Nordiska museet”.

En BBC-dokumentär om en halvgalen fransman som går på lina mellan tornen i World Trade Center 1974, kan det vara något? Ja absolut! Man on wire, som går på Zita, är en rolig och intressant liten film om en man och hans passion. Ännu mer intressant är de människor han får med sig på den galna planen. Snyggt gjord film, snygga tillbakablickar. Man ställer sig dock frågan: hur försörjde sig dessa ungdomar som kunde flyga fram och tillbaka till New York och inte verkade jobba alls. Det får vi inte veta.




foto från Zitas hemsida

I fredags såg jag Jonas Gardells "Trafikplats Glädjen" på Folkoperan.

När man kör bil passerar man då och då trafikplatser.
Det vet man för varje trafikplats markeras med en stor skylt.
Trafikplats står det och så ett namn.
Och så åker man förbi.
Jag vet inte vad en trafikplats är.
Förutom en skylt som kungör att här är den.
Trafikplatsen.
Vad gör man på en trafikplats?
Händer det nåt där?
Finns det nån som säger: "Åh, här är en trafikplats. Här stannar vi! Och myser lite." På väg mot Arlanda ligger en trafikplats som heter Glädjen.
Trafikplats Glädjen
Det tycker jag är fint.
Det finns bara ett problem.
Jag kan inte hitta avfarten.
(från Folkoperans hemsida)


Gardell pratade en hel del om HBT-frågor. Eller HBTQLI-frågor som han kom fram till att det borde heta. Han skämtade också om tillsatser i mat, "Ingredienser som är jämförbara med kött" bland annat. Låter ju klart skrämmande. Han pratade också om ett annat aktuellt ämne, integritet. Varför pratar man så mycket om integritet när de flesta verkar gilla att synas så mycket som möjligt, på Facebook, Youtube, i en dokusåpa eller var som helst?

Jag fick ett bra tips för hur man hanterar att någon annan far illa. Mark Levengood hade fått det på någon ledarskapskurs, tips om hur man sparkar folk. Blev de ledsna? Ja men säg till dig själv: "Jajaja, men hur mår jag själv då?" (å andra sidan är det nog inte riktigt min stil)

Mycket av föreställningen handlade om barndomen och ungdomsåren. Att tillhöra "klabbet", att få dåndimpen, ha talfel och att få hjärtat krossat av den första kärleken.

Gardell har kontakt med publiken, han väljer ut några "offer". Någon ung, någon äldre, någon som skrattar högt etc. Tydligen gör han likadant varje kväll. Då kan han förklara att telefoner förr i tiden hade nummerskivor. Och för den delen, "Att vara 20 går över".

Han har ett fantastiskt minspel, förstås. Jobbar mycket med kroppen. Man kan förstå att han är vältränad, men han går ju också på gym tre gånger i veckan sedan 15 år. Han tog av sig tröjan så vi fick chansen att se detta.

Mitt i allt det roliga blev han väldigt allvarlig när han berättade om sina föräldrars skilsmässa och sin fars sjukdom och död. Han gör det väldigt skickligt, när alla är öppna efter att ha skrattat mycket så blir han plötsligt allvarlig och jag tror att han når fram mycket starkare då. Efter en stund hoppar han tillbaka till galenskaperna, men på slutet går han tillbaka till allvaret igen. Hans mor som packade allt i huset så noggrant efter skilsmässan och sedan aldrig packade upp kartongerna igen. Kartonger, symbolen för uppbrott, ett annat liv, men i det här fallet ett avstannat liv, det som tog slut och aldrig kom tillbaka. Gardell avslutar med det allvarliga, och jag tror att väldigt många av oss känner oss otroligt rörda och berörda av det han berättar.