Metallflickan
Jag såg genrepet på Metallflickan på Teater Galeasen, nyöppnad efter renoveringen. Det är en pjäs av den polska dramatikern Dorota Maslowska, och huvudrollerna spelas av Inga Edwards, Annika Hallin och Sandra Huldt. Scenrummet är en jordhög, några möbler, några stolar i en jordhög, en kundvagn... Det är Polen, ett landskap av nytt och gammalt. Tre generationer kvinnor ser på livet på olika sätt beroende på de stora förändringar som skett i landet. Har de någonting gemensamt? Då och då knackar andra världskriget på och påminner om sin existens.
Under pjäsens gång, framför allt i början, känner jag att det finns mycket tänkvärt i den, många intressanta repliker som är värda att fundera mer över. Men jag glömmer dem. Ämnet känns inte så angeläget för mig, och jag bär inte med mig pjäsen efteråt. När jag ska skriva om den så känns det som att jag glömt det mesta, så här en vecka efteråt.
