Still walking
I tisdags såg jag den japanska filmen Still Walking på Zita. Det är ett familjedrama i nutid, något som man inte ser så mycket av här i Sverige. Vi får väl inte hit särskilt många japanska filmer alls, och det känns som att det som kommer mest är skräck eller kampsportsaction (här visar jag måhända min okunnighet, kanske blandar ihop med Sydkorea, Hongkong etc.). Filmen handlar om en familj - en åldrande far och mor, deras son och dotter med respektive familj. Familjen har samlats för att hedra minnen av den äldsta brodern som dog 12 år tidigare. Relationerna i familjen har lite dålig kontakt. Sonen har nyligen gift sig med en änka som har ett barn, vilket inte gillas av hans föräldrar. Dottern har lite närmare kontakt, främst med modern. Fadern går mest runt och blänger, och säger inte mycket.
Det är en ganska stillsam film, med fint foto. Det är alltid spännande att se filmer från länder man sällan ser, tycker jag. Jag har själv varit i Japan men det var svårt att komma folk in på livet eller få kontakt med dem, så man såg ju inte så mycket av vardagslivet. Filmen är en ganska sorglig historia också, eftersom de inte har släppt greppet om den döde sonen. Slutet var väldigt bra och jag kände mig berörd.
En bonus för mig var att jag tänkte mycket på mitt eget besök i Japan (se massor av fina bilder här!)
(skrivet i september 2009)
Det är en ganska stillsam film, med fint foto. Det är alltid spännande att se filmer från länder man sällan ser, tycker jag. Jag har själv varit i Japan men det var svårt att komma folk in på livet eller få kontakt med dem, så man såg ju inte så mycket av vardagslivet. Filmen är en ganska sorglig historia också, eftersom de inte har släppt greppet om den döde sonen. Slutet var väldigt bra och jag kände mig berörd.
En bonus för mig var att jag tänkte mycket på mitt eget besök i Japan (se massor av fina bilder här!)
(skrivet i september 2009)
Kommentarer
Trackback
