Pygmalion
Jag såg genrepet av Pygmalion på Dramaten i tisdags, tillsammans med Maria, min faster och min farbror. Pygmalion, av Bernard Shaw, handlar om hur professorn Henry Higgins lär arbetarklassflickan Eliza Doolittle att tala och bete sig som en societetsdam. Pjäsen uppfördes för första gången 1913. Den är grunden till musikalen My fair lady.
Det är lite märkligt att man väljer att sätta upp Pygmalion när My fair lady nyligen gått på Oscarsteatern. Kanske bedömer man ändå att den kommer att locka mycket publik. Det känns som att Dramaten har ändrat inriktning och satsar på mer kommersiellt gångbara uppsättningar numera, som Killinggänget, Scener ur ett äktenskap m.m. Den lättsmälta och komiska Pygmalion är väl en del i den strategin. Huvudrollerna spelas av Alexandra Rapaport och Johan Ulveson som ju båda är ganska kända och därmed kan ge pjäsen mer uppmärksamhet och locka mer publik.
Pygmalion är egentligen en klassisk make over, att ta någon och snygga till den (här främst språkligt). Temat är ju populärt i allt från Pretty Woman till collegefilmer, men även i olika tv-koncept. Pygmalion behandlar dock även temat om vad som händer med den som ändrar sig eftersom den inte kan gå tillbaka till hur det var tidigare. Vilken värld passar man då in i, när man förändrats så pass mycket? Detta bekymrar dock inte Professor Higgins.
Det är lite oklart vilken tidsera pjäsen ska utspela sig i, det är både nu och då. Vissa kläder är väldigt nutida, liksom Elizas mycket märkliga språk (skånsk invandrare?) (hennes pappa är dock mest vulgär göteborgare, inte helt logiskt). Egentligen är det kanske mest Higgins och överste Pickering som känns gammaldags, stela engelsmän från sekelskiftet 1800/1900. Att pjäsen utspelar sig under en tid när England hade kolonier märks också. Jag vet inte om man har velat få pjäsen att helt utspela sig i nutid eller om man vill ha en blandning.
Kvinnorollen känns också lite gammaldags, och det är ju inte så konstigt i och med att man trots vissa moderniseringar av kläder, språk etc. spelar originalpjäsen. En kvinna ska vara prydlig och dekorativ. Det är inte tal om att hon ska utbildas i att använda sitt intellekt bättre, det handlar om yta och framtoning. Om hon har tur kan hon sedan få jobb i en fin blomsteraffär, eller varför inte gifta sig? Det är inget konstigt 1913 men känns kanske inte så bra i dag. Å andra sidan så är detta mest den konservative Higgins funderingar. Eliza själv slår tillbaka på slutet och planerar att starta eget för att konkurrera med honom.
Något annat som slog mig var att pjäsen ska utspela sig i England och man hänvisar till engelska platser, men när man pratar om modersmålet så är det svenska man pratar om. Borde man inte vara genomgående och välja det ena eller det andra, det skulle kännas mer logiskt.
Dekoren är otroligt snyggt gjord. Dramaten brukar vara minimalistiska men här är det mer svulstigt. Man använder sig också mycket av ljuset för stämningen. Musiken är delvis ganska modern, men man hör också "I could have danced all night" från musikalen några gånger.
Slutbetyg: Snyggt, skickligt, roligt och underhållande, men kanske inte så intressant.
foto från www.dramaten.se
Det är lite märkligt att man väljer att sätta upp Pygmalion när My fair lady nyligen gått på Oscarsteatern. Kanske bedömer man ändå att den kommer att locka mycket publik. Det känns som att Dramaten har ändrat inriktning och satsar på mer kommersiellt gångbara uppsättningar numera, som Killinggänget, Scener ur ett äktenskap m.m. Den lättsmälta och komiska Pygmalion är väl en del i den strategin. Huvudrollerna spelas av Alexandra Rapaport och Johan Ulveson som ju båda är ganska kända och därmed kan ge pjäsen mer uppmärksamhet och locka mer publik.
Pygmalion är egentligen en klassisk make over, att ta någon och snygga till den (här främst språkligt). Temat är ju populärt i allt från Pretty Woman till collegefilmer, men även i olika tv-koncept. Pygmalion behandlar dock även temat om vad som händer med den som ändrar sig eftersom den inte kan gå tillbaka till hur det var tidigare. Vilken värld passar man då in i, när man förändrats så pass mycket? Detta bekymrar dock inte Professor Higgins.
Det är lite oklart vilken tidsera pjäsen ska utspela sig i, det är både nu och då. Vissa kläder är väldigt nutida, liksom Elizas mycket märkliga språk (skånsk invandrare?) (hennes pappa är dock mest vulgär göteborgare, inte helt logiskt). Egentligen är det kanske mest Higgins och överste Pickering som känns gammaldags, stela engelsmän från sekelskiftet 1800/1900. Att pjäsen utspelar sig under en tid när England hade kolonier märks också. Jag vet inte om man har velat få pjäsen att helt utspela sig i nutid eller om man vill ha en blandning.
Kvinnorollen känns också lite gammaldags, och det är ju inte så konstigt i och med att man trots vissa moderniseringar av kläder, språk etc. spelar originalpjäsen. En kvinna ska vara prydlig och dekorativ. Det är inte tal om att hon ska utbildas i att använda sitt intellekt bättre, det handlar om yta och framtoning. Om hon har tur kan hon sedan få jobb i en fin blomsteraffär, eller varför inte gifta sig? Det är inget konstigt 1913 men känns kanske inte så bra i dag. Å andra sidan så är detta mest den konservative Higgins funderingar. Eliza själv slår tillbaka på slutet och planerar att starta eget för att konkurrera med honom.
Något annat som slog mig var att pjäsen ska utspela sig i England och man hänvisar till engelska platser, men när man pratar om modersmålet så är det svenska man pratar om. Borde man inte vara genomgående och välja det ena eller det andra, det skulle kännas mer logiskt.
Dekoren är otroligt snyggt gjord. Dramaten brukar vara minimalistiska men här är det mer svulstigt. Man använder sig också mycket av ljuset för stämningen. Musiken är delvis ganska modern, men man hör också "I could have danced all night" från musikalen några gånger.
Slutbetyg: Snyggt, skickligt, roligt och underhållande, men kanske inte så intressant.
foto från www.dramaten.se
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad du skriver bra, jag samtycker till allt. med tillägg att jag nyss sett My fair lady på Oskars och tycker det är härligt med musiken.
Kram Faster
Trackback
