kulturfrosseri

Jag har nog hunnit se en del filmer på sistone som jag inte har recenserat. Jag såg Antichrist för några veckor sedan. Det är Lars von Triers senaste film, med Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe. Filmen handlar om ett par som förlorar sin lilla son, och hur de hanterar sorgen efter det. Kvinnan hamnar på psyket men eftersom mannen själv är terapeut så bestämmer han sig för att själv behandla henne, ute i deras sommarhus. Huset ligger extremt isolerat ute i skogen. Jag vill inte avslöja för mycket, men det finns flera scener som är bland det otäckaste jag har sett på bio. Samtidigt är det gjort på ett intressant sätt och man är väldigt spänd på hur det ska sluta. Vissa av de grövsta scenerna känns dock lite som effektsökeri.


I tisdags såg jag Lake Tahoe. Det är en mexikansk film, namnet till trots. Jag hade inte läst på innan så jag visste väldigt lite om filmen. Det är en stillsam film med enkla scener, ett fåtal människor i vardagen. Samtidigt finns det något bakomliggande som man anar men inte kan sätta fingret på i början. Egentligen är det en film om sorg. Man har arbetat mycket med svarta rutor, och det kan man tycka vad man vill om. Själv tycker jag att det blir intressant när vi bara ser en svart ruta men hör det som filmens karaktärer hör på bio. Tyvärr känner jag inte att vi kommer personerna in på livet i och med att de aldrig pratar om sina känslor eller vi får komma dem nära.


(skrivet i juli 2009)