Biobesök april 2009
Skrivet i början av april 2009
Förra veckan såg jag tre filmer på bio. Alla råkade vara på Zita-bion.
La vie moderne var en del av Ciné francais-programmet. Zita visar fransk film varje tisdag (men inte så länge till - säsongsavslutningen är 21 april!). Filmen är en dokumentär om bönder i Frankrike, inom småskaligt jordbruk i otillgängliga trakter. På sätt och vis skildrar den en utdöende grupp eftersom det inte finns någon större lönsamhet i småskaligheten och att många av trakterna som skildrades var otillgängliga och inte bördiga. Bönderna försörjde sig framför allt på djuhållning. Det var intressant att ta del av deras livsvillkor. En del karaktärer var väldigt udda.
Sjunde himlen är en film som uppmärksammats för att den skildrar en kärlekshistoria mellan äldre personer. Den har också framför allt lockat en äldre publik på Zita. Filmen handlar om Inge, en kvinna i 60-årsåldern, som är gift sedan många år men drabbas av en passionerad förälskelse i en 76-årig man. Det är lite oväntat att se helnakna äldre människor på film. Jag kan inte komma på någon annan film där kärlekshistorien som varit i centrum utspelat sig mellan två så pass gamla personer. I övrigt var historien ganska enkel, den hade nog kallats banal om det inte vore för det ovanliga greppet med äldre personer i fokus.
Hälsningar från skogen är en svensk dokumentär om ett knippe lite udda personer.
Från Zitas hemsida: "Innanför och utanför de vältrimmade häckarna går livet på som vanligt. Kungen väntar fortfarande på besök. Bertil ger aldrig upp, det finns gott om hundar, stora och små. Mamma försöker få pappa på andra tankar, men inget får komma ut, ingen får veta. Med visuell precision och känsla för detaljer porträtterar långfilmsdebutanten Mikel Cee Karlsson tillvaron och människan med utgångspunkt i ett litet samhälle mitt i den svenska urskogen. Under fyra års tid samlade Mikel egensinnigt scener från ett Sverige av idag, där verkligheten obönhörligen sipprar in bakom de vältrimmade häckarna.". Kungen var en rolig typ i slängkappa och pappkrona. Jag gillade speciellt hans guldslängkappa, även om det såg lite kallt ut. I övrigt tyckte jag att det var lite svårt att veta vad man ville med filmen. Kanske skildra ett utdöende samhälle. Det fanns inga ungdomar i filmen. En sak som grep mig var filmarens pappas inställning till sitt jobb. Han hade marginaliserats trots att han var en viktig person när företaget grundades, och han kände att han borde säga upp sig, men vad skulle han göra då? Den biten behandlades dock bara i förbigående. Som helhet var det en intressant film även om det kändes som att man kunde ha gjort mer av den. Se hellre "Plötsligt i Vinslöv"!
Förra veckan såg jag tre filmer på bio. Alla råkade vara på Zita-bion.
La vie moderne var en del av Ciné francais-programmet. Zita visar fransk film varje tisdag (men inte så länge till - säsongsavslutningen är 21 april!). Filmen är en dokumentär om bönder i Frankrike, inom småskaligt jordbruk i otillgängliga trakter. På sätt och vis skildrar den en utdöende grupp eftersom det inte finns någon större lönsamhet i småskaligheten och att många av trakterna som skildrades var otillgängliga och inte bördiga. Bönderna försörjde sig framför allt på djuhållning. Det var intressant att ta del av deras livsvillkor. En del karaktärer var väldigt udda.
Sjunde himlen är en film som uppmärksammats för att den skildrar en kärlekshistoria mellan äldre personer. Den har också framför allt lockat en äldre publik på Zita. Filmen handlar om Inge, en kvinna i 60-årsåldern, som är gift sedan många år men drabbas av en passionerad förälskelse i en 76-årig man. Det är lite oväntat att se helnakna äldre människor på film. Jag kan inte komma på någon annan film där kärlekshistorien som varit i centrum utspelat sig mellan två så pass gamla personer. I övrigt var historien ganska enkel, den hade nog kallats banal om det inte vore för det ovanliga greppet med äldre personer i fokus.
Hälsningar från skogen är en svensk dokumentär om ett knippe lite udda personer.
Från Zitas hemsida: "Innanför och utanför de vältrimmade häckarna går livet på som vanligt. Kungen väntar fortfarande på besök. Bertil ger aldrig upp, det finns gott om hundar, stora och små. Mamma försöker få pappa på andra tankar, men inget får komma ut, ingen får veta. Med visuell precision och känsla för detaljer porträtterar långfilmsdebutanten Mikel Cee Karlsson tillvaron och människan med utgångspunkt i ett litet samhälle mitt i den svenska urskogen. Under fyra års tid samlade Mikel egensinnigt scener från ett Sverige av idag, där verkligheten obönhörligen sipprar in bakom de vältrimmade häckarna.". Kungen var en rolig typ i slängkappa och pappkrona. Jag gillade speciellt hans guldslängkappa, även om det såg lite kallt ut. I övrigt tyckte jag att det var lite svårt att veta vad man ville med filmen. Kanske skildra ett utdöende samhälle. Det fanns inga ungdomar i filmen. En sak som grep mig var filmarens pappas inställning till sitt jobb. Han hade marginaliserats trots att han var en viktig person när företaget grundades, och han kände att han borde säga upp sig, men vad skulle han göra då? Den biten behandlades dock bara i förbigående. Som helhet var det en intressant film även om det kändes som att man kunde ha gjort mer av den. Se hellre "Plötsligt i Vinslöv"!
Kommentarer
Postat av: luckeboi
Dagens fråga: Vad ska du sommarjobba med i sommar? Om du ska göra det? :P
Trackback
