Les témoins
Dags att recensera den sista filmen jag såg under den franska filmveckan: Les Témoins (Vittnena). Den har inte fått svensk distribution. Det är en film som utspelar sig 1984 och som handlar om en ung homosexuell man, Manu, som kommer till Paris och bor med sin syster. Han träffar en äldre homosexuell man som blir kär i honom men eftersom Manu inte känner likadant så stannar det vid vänskap. Genom honom träffar han också ett gift par och inleder en relation med mannen i paret. Manu mår dock sämre och sämre, han är hiv-smittad och utvecklar snabbt aids. På den här tiden kände man ju inte till aids särskilt väl så det dröjer innan han får reda på vad som hänt.
Det är trevligt att återse den vackra och begåvade Emmanuelle Béart på vita duken (men någon som är så snygg som hon är och i hennes ålder borde inte få visa sig naken på film, det gör oss andra bedrövade). Filmen präglas i övrigt av väldigt högt tempo, redan från första stund där man nästan blir stressad av hur snabbt det går och hur musiken understryker det. Men det gör också att det aldrig blir segt. Det finns väldigt lite sentimentalitet i filmen. Det märks väldigt tydligt att den är fransk och inte amerikansk, det hade blivit ett helt annat känslospektrum annars. Man frossar inte i känslor eller döendet. Jag kan i och för sig sakna det lite grann, att vi inte kommer närmare personerna i deras rädsla, sorg och lidande. Filmen tar sig inte tid att gå in på djupet i det.
