Farsan
I onsdags såg jag en förhandsvisning av Farsan, Josef Fares nya film med hans egen far i huvudrollen. I filmen är även Torkel Pettersson med. Detta är ingen fortsättning på Jalla jalla även om det är delvis samma personer med. Filmen handlar mest om just farsan, men även om hans son och sonens fru. De kan inte få barn men vågar inte säga det till farsan utan tänker adoptera ett barn och fejkar därför en graviditet. Ett annat sidospår handlar om farsans kompis och kompisens hund. Ett tredje sidospår handlar om farsans chef och hans känsla av att vara för mesig. Farsan hjälper honom att bli mer manlig, eller något liknande.
Det känns som några separata historier som vävts samman lite grann, men historierna är mer som noveller än som en handling. Farsans försök att få en ny kvinna är lite småroligt. Chefen, Torkel, är extremt rolig i en scen där han på ett manligt sätt ska göra en sallad. Jag har aldrig skrattat så mycket på bio som åt just den scenen. Men annars är det bara lite småroligt, småtrevligt. Lite feelgood, men inga bestående intryck med undantag från salladsscenen.
