Silversjön
Jag såg nyligen Silversjön (Kurt Weill) på Folkoperan. Det är en hybrid mellan opera och talteater eftersom den innehåller ovanligt mycket tal för en opera. I huvudrollerna syntes Daniel Frank som Severin och Torkel Petersson som Olim.
Dekoren är mycket speciell och avskalad med metallstänger och stora videoskärmar. De sätter stämningen redan från början med brusande bilder från 20- eller 30-talet (gissar jag). Historien handlar om en polis som skjuter en rånare men senare drabbas av samvetskval och beslutar sig för att ta hand om den skadade rånaren (som inte känner till hans identitet). En uppenbar känga till nazisterna när en uniform inte ursäktar ens beteende, även om beteendet kan anses motiverat genom den position man innehar. Det är det personliga ansvaret och samvetet som räknas.
Dramat spelas ganska rakt på sak, en tydlig historia och den talade dialogen gör det betydligt enklare än vanligt att följa handlingen och ger ett snabbare tempo. Enkelheten går igen i kläderna, eller bristen på dem i vissa scener. Man har kryddat med viss akrobatik och små roliga danser som lättar upp det allvarliga ämnet och ger föreställningen en viss naiv charm. Musiken är vacker och fastnar lätt, man känner igen sig redan under föreställningen. Några nummer som fastnar mest hos mig är "Vinst" och "Aldrig glömma, aldrig förlåta".
Det jag kan sakna är att den psykologiska sidan försvinner lite på slutet. Severin är otroligt arg på den som skjutit honom och besatt av tanken på att ta reda på vem det var och att hämnas. Hans frustration när han får veta att det var Olim är förstås enorm, men sedan ändrar han sig väldigt snabbt. Det hade varit väldigt intressant att få se mer av den psykologiska processen. Hur går man från vrede till förlåtelse? Hur ska man förhålla sig till någon som skadat en men också räddat en? Jämför till exempel med polisen Javert i Les Misérables där hans enorma kval över att hans brottsliga fiende har räddat hans liv leder till en fantastisk sång om huruvida han kan leva i denna tacksamhetsskuld eller inte, om han kan leva med att hans världsbild har blivit så rubbad. Något liknande om Severins kval och funderingar hade kunnat bli lysande. Frågan om vedergällning eller förlåtelse är för mig den mest intressanta i denna historia.
foto från www.folkoperan.se
Dekoren är mycket speciell och avskalad med metallstänger och stora videoskärmar. De sätter stämningen redan från början med brusande bilder från 20- eller 30-talet (gissar jag). Historien handlar om en polis som skjuter en rånare men senare drabbas av samvetskval och beslutar sig för att ta hand om den skadade rånaren (som inte känner till hans identitet). En uppenbar känga till nazisterna när en uniform inte ursäktar ens beteende, även om beteendet kan anses motiverat genom den position man innehar. Det är det personliga ansvaret och samvetet som räknas.
Dramat spelas ganska rakt på sak, en tydlig historia och den talade dialogen gör det betydligt enklare än vanligt att följa handlingen och ger ett snabbare tempo. Enkelheten går igen i kläderna, eller bristen på dem i vissa scener. Man har kryddat med viss akrobatik och små roliga danser som lättar upp det allvarliga ämnet och ger föreställningen en viss naiv charm. Musiken är vacker och fastnar lätt, man känner igen sig redan under föreställningen. Några nummer som fastnar mest hos mig är "Vinst" och "Aldrig glömma, aldrig förlåta".
Det jag kan sakna är att den psykologiska sidan försvinner lite på slutet. Severin är otroligt arg på den som skjutit honom och besatt av tanken på att ta reda på vem det var och att hämnas. Hans frustration när han får veta att det var Olim är förstås enorm, men sedan ändrar han sig väldigt snabbt. Det hade varit väldigt intressant att få se mer av den psykologiska processen. Hur går man från vrede till förlåtelse? Hur ska man förhålla sig till någon som skadat en men också räddat en? Jämför till exempel med polisen Javert i Les Misérables där hans enorma kval över att hans brottsliga fiende har räddat hans liv leder till en fantastisk sång om huruvida han kan leva i denna tacksamhetsskuld eller inte, om han kan leva med att hans världsbild har blivit så rubbad. Något liknande om Severins kval och funderingar hade kunnat bli lysande. Frågan om vedergällning eller förlåtelse är för mig den mest intressanta i denna historia.
foto från www.folkoperan.se
Kommentarer
Trackback
